Skriv inte på sådana kontrakt!!!

Nej, såvitt jag har förstått så är det inte juridiskt bindande med sådana avtal.

När säljaren har sålt sitt djur så är det köparen som äger djuret och har FULL RÄTT att göra precis vad han/hon vill med det. Det är fullt lagligt att sälja den två dagar senare, i vilket syfte som helst.

Sen har man kanske en moralisk skyldighet att följa ett ingånget avtal…

Jag hade ALDRIG accepterat ett sådant köpeavtal. Liknande formuleringar är också orsaken till att jag aldrig kommer ta emot omplaceringskatter från katthem hit, trots att det förmodligen skulle vara ypperligt för både oss och katterna ifråga…

Precis som jag trodde säger bla ni att det antagligen inte juridiskt bindande men vart hittar jag info om det att hänvisa till?

Något tungt som lagtext eller liknande att svänga med?

#3 Jag vet inte om man kan säga att det inte är juridiskt bindande heller, eftersom det råder avtalsfrihet i Sverige och att två parter egentligen har rätt att ingå vilka avtal de vill. Det beror dock antagligen som vanligt på om uppfödaren är näringsidkare eller privatperson.

Jag skulle kontakta konsumentvägledaren i kommunen för att höra exakt vad som gäller. Jag har svårt att föreställa mig vilka åtgärder uppfödaren i fråga skulle kunna tänka sig att vidta om omplacering skedde. Det låter som ett oskäligt avtal som antagligen skulle ses som orättvist mot köparen och därmed ogillas.

Avtalslagen är dispositv och man kan därmed avtala fritt mellan parterna. Avtalen blir dock inte bindande mot tredje man (t.ex. nya köparen). Djuret kan således inte krävas tillbaka från en köpare i god tro. Däremot kan säljaren (första köparen) bli skadeståndsskyldig då h*n brutit mot ett giltigt avtal. Vad man däremot kan göra är att hävda att avtalsklausulen är oskälig (36 § AvtL), vilket skulle gå igenom beroende på pris etc. En tumregel för att få sådana klausuler att hålla mot klander är att förköp ska erbjudas till marknadspris.

Väldigt bra och intressant tråd.

Jag håller däremot inte med er som säger att ett sådant avtal är dåligt.

Tvärtom så är det ju ett skydd för djuret att få komma tillbaks till uppfödaren/kenneln istället för att omplaceras eller skickas runt.

Jag som köpare skulle känna trygghet i att veta att om jag inte kan ha kvar djuret tar min uppfödare tillbaks det.

#5 Vet du ungefär i vilken prisklass avtalsklausulen blir ogiltig?

MVH/Johanna

#6 - alla är vi olika, jag skulle känna mig livegen om jag skrev på ett sådant kontrakt. Köper jag något, oavsett om det är en bil, en katt eller en trumpet, så vill jag kunna göra av den var jag vill den dag jag inte längre ska ha kvar den av någon anledning.

Detta är också orsaken till att jag inte skulle få för mig att ta emot t.ex omplaceringskatter från katthem. Är jag inte tillräckligt betrodd att ta hand om ett djur, utan en återköpsklausul i avtalet, så får de behålla sina djur själva.

#5 Härligt med juridisk expertis! :) Det känns rimligt att det ska fungera på det sättet tycker jag.

Det är just biten med att djuret ska tillbaka till uppfödaren gratis som stör mig. Men som #5 skriver så skulle det antagligen inte hålla i en rättegång. Vi talar om djur som kostar runt 3000:- så det är ju inga jättepengar men ändå inget som man ger bort bara så där.

#9 Ja det kan jag förstå, det är en stor summa. Men samtidigt, säg att djuret blir tio år, vid 8 års ålder kan köparen inte ha det kvar, uppfödaren tar tillbaka djuret och låter det få bo sina sista år hos dom.

Ska då uppfödaren återbetala köparen pga att den inte planerat sitt djurköp från början?

Uppfödaren har i detta fallet inte ngn större chans att få djuret sålt igen.

Man kanske kunde lägga till i avtalet att om uppfödaren säljer djuret till en ny köpare ska den förra köparen få dom pengarna?

(Om det handlar om ett yngre djur)

# 10 Utöver pengarna kommer ju djurets övriga situation in. Ex en kompis den levt med en längre tid och ägaren vill att båda ska komma till samma hem pga att det är bäst för djuret.

Vi tycker alla olika, vad jag är mest intresserad av är vad som håller juridiskt.

Jag skulle absolut inte skriva på att lämna tillbaka gratis, däremot har jag skrivit på kontrakt till Djurfrämjandet att de ska ha första tjing på att köpa tillbaka min katt om jag inte skulle kunna ta hand om henne.

Vad som gäller juridiskt verkar du ju redan fått reda på.

Lite praktiska synpunkter:

Jag antar att illrar även används som avelsdjur och ställs ut och inte "bara" är sällskapsdjur. En utställningsmeriterad iller kan vara intressant i avel för en annan köpare än den ursprungliga. En försäljning skulle då bli otillåten pga ingånget avtal.

Om den förste köparen ändå skulle sälja illern, så får säljaren / uppfödaren stämma den förste köparen för avtalsbrott, vilket förmodligen kostar mer än vad illern är värd. Den förste säljaren får inte heller tillbaka illern eftersom köpare nr två förmodligen varit i god tro och trott ansett att det är helt OK att köpa och sälja nämnda iller.

Det är ju inte heller säkert att säljaren har möjlighet att ta tillbaka illern, eftersom säljarens personliga förhållanden kan ha ändrats efter ett par år, avseende t ex ekonomi, boende eller hälsa. Det är lite annorlunda med ett katthem, eftersom ett katthem ofta drivs av en förening och inte av en enskild person. Blir en person i en förening sjuk eller flyttar kan den förhoppningsvis ersättas av en annan.

# 13 Hur menar du med att den första ägaren kan bli skyldig till avtalsbrott om den säljer djuret till en person som sedan avlar. Den första personen avlade ju inte. Vilket är avtalsbrottet?

Avtalsbrotten borde då vara att man inte gav tillbaka djuret till uppfödaren. Men jag fortfarande osäker om ett sådant avtal är juridisk bindande och inte anses vara oskäligt.