Notera även att gränsen för att vara underviktig ligger just vid ett BMI på 18….. så de stackars modellerna blir ju inte direkt tjocka…

#1 Nä, förstås. Men det är MINIMUM, många har säkert högre BMI än så. Dessutom finns det ju många som är smala naturligt och inte har BMI på mer än så trots att de äter mycket och mår bra.

Ja, framför fler modeller i olika storlekar och längder, även på herrsidan!!

Tyvärr är det så att kläder generellt sett hänger bättre på en klädgalge än en levande människa - så ju nämre människan är klädgalgen desto bättre ser kläderna ut.

Men sedan blir ideal just ideal för att de är svåra att uppnå, för ett par århundraden sedan så var befolkningen undernärd och därmed mycket smala - hur såg idealet ut då? Visst - rundör. I allmänhet var det svårt att försörja sig inomhus och därmed var det också fiiint att vara kritvit i hyn.

Om vi nu leker med tanken att det blir jättelätt att vara smal så lär idealet snabbt förändras - för att något skall vara eftertraktansvärt så måste det vara ovanligt och svårt att uppnå. För saken är att vi vill vara som de ouppnåeliga, sedan får man säga vad man vill.

Men gränsen är nådd, och för all del överskriden. Ingen vill se ut som ett lik och modebranschen backar till mer rimliga proportioner. Men att det skulle motsvara våra vanliga (knubbiga) kroppar kommer aldrig att hända. Sedan borde det ju vara en miljöhälsofråga - kanske ett fack för modellerna? Sjuka individer borde kanske inte ens jobba? Det gäller väl för övrigt modeller såsom vanliga arbetare. Kom någon till bandet på Volvo med BMI 18 så är jag relativt säker på att någon skulle slå larm.

//Zac

#4 Jag håller nog inte med dig om att kläder sitter bättre på en galge än en sund kropp. Jag tycker att det är fint att vara smal, men inte undernärd. Det är också fint att vara normal och gärna med former.

Jag har faktiskt lärt mig att vara riktigt nöjd med mig själv och inte lägga så stor vikt vid några kilon hit eller dit. Jag äter det jag vill utan att för den skull över eller underdriva och jag tror att många tänker som jag idag.

Att vara nöjd med den man är och det man har är nog en grund till lycka som är oersättbar - om man vill bli lycklig alltså. Men ouppnåerliga ideal är det som alltid har viftats med framför våra ögon.

Ta t ex stenåldersidealen, jag tror stenhårt(!) på att kvinnorna på den tiden var ganska motsatta till hur utseendet på avbildningarna var.

Sedan har vi vår sexualdrift som nog inte går att räkna bort. Naken hud är en sexuell signal och långa slanka kvinnor utstrålar friskhet och därmed också fertilitet. Jag skulle kunna spekulera i att det är därför som modellerna "struttar" runt så pass onaturligt på catwalken som de gör - för att signalera att här finns det energi och spänstighet så det räcker. Skulle de komma inhasande, kutryggiga och böjda så tror jag att effekten skulle bli den motsatta…

Men man får aldrig glömma bort att det faktiskt bara är ett ideal, ett svåruppnåerligt ideal som kräver benhård disciplin och träning, träning, träning - kanske i många fall mer eller mindre olagliga preperat också, men det blir bara vidare spekulationer från min sida så det låter jag vara osagt.

Jag tycker också att man t ex bör vara uppmärksam på ohälsosamt smala personer inom idrotten också. Det är många benrangel som ställer upp i de stora mästerskap som sänds världen över. Sjuka människor skall inte behöva exoneras på det sättet, och det gäller då de sjukdomar där en av kriterierna för sjukdomen är att det fattas sjukdomsinsikt.

Många (alla?) av våra beteenden finns ganska gott stöd för inom evolutionsbiologin, önskar nu i vuxen ålder att man hade läst det istället för massa annat! 

//Zac

Zac, det skulle vara kul att höra din åsikt på ansikts-minerna också. som på catwalken gått (på bara 25-30 år) ifrån neutralt coolt leende, till blasé-attityd, till sura o arga miner & utmärglad grådassig make-up som ser ut som crack-ho's & heroin junkey's…

När det gäller manlig sexualdrift så är det snarare proportionerna mellan smal midja och breda höfter som är viktigare än långa spinkiga ben o silikon i läppar o bröst.

Har de någonsin smilat på catwalken? Men jag kan gott tänka mig att det handlar om ett uttryck för sin tid. Numera är det ju dessutom viktigt att komma igenom mediabruset så man måste överdriva något fruktansvärt - ex heroinchic. Sedan tycker nog jag att det är vettigt att modellerna skall ta så lite uppmärksamhet som möjligt ifrån kläderna och minimera sina känslottringar. Missförstå mig rätt - personligen tycker jag modebranschen är något av det mest onödiga som finns och skulle inte bry mig en sekund om den lades ner på stört.

Sexuella signaler sänd ut med bl a plutande läppar, vita friska ögonvitor och givetvis runda, tydliga bröst. Långa slanka ben är nog inte heller fel, en platt mage som tecken på att honan inte är gravid är säkert också ett starkt triggande tecken. Naken hud har jag redan nämnt.

Jag vågar inte rangordna signalerna, misstänker att rangordningen kan vara olika i olika kulturer. Tror t ex inte att långa ben spelar så stor roll hos eskimåer. Det finns massor av intressanta funktioner sedan årmiljoner hos oss som vi idag generellt inte är medvetna om. Reklambranschen och för all del modebranschen utnyttjar en hel del av signalerna omedvetet tror jag.

Fruktansvärt intressant är det med människans sexualdrift i alla fall, betydligt intressantare än själlösa modeller.

//Zac

hoppas detta idealet sprider sig! Vore bra om det kunde sluta att vara populärt att se ut som en anorektiker  främst för ungdomarnas skull…